Så kan Bölja verb användas i en mening
- Men en sak, en sak för dig Kan jag ej fördölja : Ack, jag är oräknelig, Liksom hafvets bölja !
- Jag vill dränka min sorg i Lethes, ja d. v. s. egentligen i Rhens bölja.
- De släppa ej spåret, de följa, de följa, genom tätaste skog, uppå dansande bölja, över höjd, över dal, med gapande kval.
- Den började dofta och bölja.
- Gör mig ej hinder, ty jag vill följa Guds folk till strids genom öken och bölja.
- Hon svängde litet på sig så att den vita schalen slog ut som en bölja bakom henne.
- Det är endast ett solglitter som slocknat, en bölja som sjunkit, en susning som förstummats.
- En bölja i ett oändligt gungande hav som slog upp emot honom och ville draga honom med sig ned.
- » Substantiv till verb bildas i svenskan normalt med hjälp av - ning, t.ex. löpa - löpning.
- Blås upp, vind, och gunga, bölja !
- När Dora kom över golvet i en av sina ljusa eleganta klänningar var det som om en bölja gungat in.
- Ännu besynnerligare föreföll det mig, att man i Norden skulle ha ombildat ett frisiskt verb till ett substantiv och nästan till ett egennamn.
- I första försöket att skapa språket utgick Martin Lignell från verb som ordrot.
- Det hör också till saken, att det medeltidsfrisiska verb, från vilket Kock ville härleda fanden och fan, inte ens betyder fresta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
